Riktiga texten var: oh I am, a weak heart, I am a weak heart,
a weak heart to break, and a lost love to take, a lost love to take.
Men jag sjöng: Oh I am, a recall, I am a recall, a recall to blame, and I love to love today, I love to love today.
Övriga kommentarer: Sjöng detta i flera månader. Vågade aldrig riktigt sjunga med i låten när folk kunde höra, men jag misstänker att jag sjöng fel då jag såg Broder Daniel på Way Out West, haha. Till slut bestämde jag mig för att titta i texthäftet, och självklart hade jag haft fel.
Riktiga texten var: För du var full på Liseberg och du hade knarkat i Flemingsberg, jag vet att ditt ben inte funkar mer…
Men jag sjöng: För du var full på Liseberg och du hade knarkat strömmingen, jag vet att BD inte funkar mer…
Övriga kommentarer: Trodde verkligen att det var strömmingen, lyssnade på raden gång på gång och kom fram till att det måste vara rätt! Sedan kom BD alltså in på något sätt.
Riktiga texten var: Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
Men jag sjöng: Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar dig
Övriga kommentarer: Var faktiskt inte jag som sjöng så, men på flera konserter har jag hört folk sjunga fel på denna raden som dessutom är namnet på låten! Det säger ju emot sij själv?
Riktiga texten var: Fill my heart with song, and let me sing forever more…
Men jag sjöng: Fill my heart with glue, and let me be forever young…
Övriga kommentarer: Har alltid sjungit den texten, och gjorde även så en trevlig allsångskväll med vänner förra året. Ja, visst lät det väl lite märkligt, men jag ylade glatt på ändå! Tills jag insåg att min sång inte ackompanjerades av sjungande röster utan av gapskratt…
Riktiga texten var: Hold the line
Love isn’t always on time
Men jag sjöng: Hold the line
Love is a porridge somtimes
Övriga kommentarer: Gick i lågstadiet när jag hörde den här låten för första gången, hade precis lärt mig ordet porridge och tyckte att det var skithäftigt att pappa spelade en låt med det ordet i! Dessutom var det ju ganska logiskt, “kärleken är en gröt ibland” liksom. Och så kom en dag när jag gick i högstadiet och någon i min klass spelade upp låten… Jag höll jäkligt tyst om vad jag hade sjungit fram tills dess!
Övriga kommentarer: Jag hade som barn alltid tyckt att det var något konstigt med den låten, varför sjöng man så? Till slut fick jag lov att fråga mamma under middagen med familjen men besvarades med ett gapskratt.