Riktiga texten var: For the promises our teachers gave
Men jag sjöng: For the promise that our future’s gay
Övriga kommentarer: Var lite gammaldags i min tolkning av ordet “gay”, även fast jag tyckte att det var en ganska avvikande textrad från resten av låten. Insåg själv mitt misstag efter att ha slagit upp texten och misslyckats med att hitta den specifika raden.
Riktiga texten var: standing by broken tree has her arms twisted, She’s pointing at me, I was damned by the light comin’ all that i see she Spoke with a voice that, disrupted the sky. She said,
“walk on over here it’s a bit of shade.
I will wrap you in my arms” And she said, “Let me sign, let me sign.”
Men jag sjöng: Never broken dreams, the guys are all twisted, just pointing at me, i’ll stand by life coming, ohyeah Jessy, spoke with a voice that disrupted the sky she said “Walk all over here darling, it’s a bit of shade i’ll wrap you in my arms and hold you safe” Let me sign, let me sign
Övriga kommentarer: Jag och min kompis sjöng för fulla halsar när vi låg och lyssnade på musik på en brygga, när hon helt plötsligt sa “Så går den ju inte” och jag bah sa “Nej jag vet, jag skulle bara testa dig” AHAHAH oj va vi skrattade sen när vi kollade upp hur texten egentligen gick!
Övriga kommentarer: Var helt säker på att Jula ville vara lite fyndiga och skoja till det genom att hjula på stolen (som de kanske säljer i varuhuset). Måhända lite långsökt. Blev påkommen med detta då jag och min sambo åkte bil förbi Julavaruhuset och jag då klämde i och sjöng reklamjingeln för fullt och han plötsligt började skratta…
Riktiga texten var: They say jump,
you say how high?
Men jag sjöng: They say fuck,
you say how hard?
Övriga kommentarer: Låten slog när jag fick börja gå ut på krogen där den spelades flitigt på dansgolvet. Kan väl säga att felhörningen berodde dels på alkohol, dels på den stimmiga miljön.
Övriga kommentarer: I årskurs sju var vi på skidresa tilsammans med år 8 och 9. Min kompis, som var den som tolkat texten en aningen fel…stod i mittengången på bussen, längst bak hos de coola niorna och skrek “det finns änglar”. Hon var lite pinsam…tyckte vi andra som gick i sjuan. Detta måste ha varit 1986,länge sen nu, men lika roligt att tänka tillbaka på.